VästarvetArkeologiska objekt måste inte vara tusentals år gamla. Idag finns mycket av vår materiella kultur även uppe i rymden. Hur kommer det att påverka framtidens arkeologi?
Alice Gorman, vid Flinders University i Australien, är en av de första så kallade “rymdarkeologerna”. Forskningsfältet är fortfarande färskt, och Alice Gormans huvudfokus är vad den materiella kulturen mänskligheten lämnat efter sig i rymden kan säga oss. Under namnet Dr. Space Junk bloggar hon om sitt engagemang inom detta fält och i en intervju i New Yorker berättar hon om livet som rymdarkeolog.
I Sverige finns en av hennes kollegor, arkeologen och professorn Cornelius Holtorf vid Linnéuniversitetet. Bland hans publikationer finns Långtidsförvaring av kärnavfall: Från samtidsarkeologi till framtidsarkeolog och The Contemporary Archaeology of Nuclear Waste: Communicating with the Future. Cornelius Holtorf är mycket engagerad i de frågor som rör mänsklighetens framtid ur ett arkeologiskt perspektiv.
– Rymden är människornas “next frontier”. Arkeologi har en lång erfarenhet av vad som händer i situationer av exploatering, kolonialisering och omfattande förändringar av teknologi, samhälle, miljö med mera. I alla diskussioner om framtiden av rymdexploatering bör ett arkeologiskt perspektiv finnas med, säger han till Populär Astronomi.
Alice Gorman nämner exempel såsom en tappad handske på månen, en trasig satellit som fortfarande snurrar runt jorden eller en syretank som rimliga arkeologiska objekt att undersöka i rymden. Hon menar att om vi istället för ett tomt vakuum kunde se på rymden som ett kulturellt landskap, ur både vetenskapliga, politiska och religiösa aspekter, så skulle vi kunna förstå vårt förhållande till rymden bättre.
– Kulturarv på månen är kulturarv på samma sätt som kulturarv på jorden. De kan berätta en hel del om de människor som tog sig dit och samhället de kom ifrån. Man ska därför fundera noggrant kring hur vi använder oss av den resursen, säger Cornelius Holtorf.
Kulturarv i rymden, och de universella frågorna som följer med detta, kommer bli ännu viktigare i framtiden. Någon dag kommer mänskligheten att kunna resa genom rymden likt turister och utforskare, och vi kommer att exploatera andra planeter. Rymdens kulturarv skapar frågor om vilka vi är som, både som arten Homo Sapiens på jorden, och vilka vi skulle vilja vara.
Rymdarkeologi räknas in under begreppet samtidsarkeologi, något som blivit alltmer populärt under de senare åren. Arkeologer undersöker inte bara våra väldigt gamla lämningar, utan även våra samtida. Exempelvis bunkrar från kalla kriget eller platser där världsutställningar ägt rum. Arkeologins roll blir att fylla ut och bekräfta de historiska källor som finns över en händelse.
NASA uppskattar att det för tillfället finns över 500 000 av människan skapade objekt i jordens omloppsbana. Av dessa objekt har alla som är mindre än en centimeter räknats bort. Risken finns att jordens omloppsbana, redan om tjugo år, är så igenproppad att den inte går att använda för rymdexploateringen längre. Alice Gorman noterar att trots att rymdåldern bara är sextio år gammal så finns det redan glapp i informationsflödet. Ingen har riktigt fört något fullständigt register över vilken typ av föremål vi lämnat efter oss i rymden. Natthimlen kanske ser vilsam och lugn ut, men egentligen är den plottrig av vårt eget skräp.
Att göra en arkeologisk undersökning i rymden är inte helt lätt, även om man bortser från den rent tekniska biten. Det finns juridiska problem också. År 2000 lades ett förslag fram för en undersökning på månen. Projektet gick under namnet Lunar Legacy Project och skulle gå ut på att undersöka de hundratals artefakter som lämnats kvar på landningsplatsen för Apollo 11. Det kunde röra allt från matpåsar till stövlar eller de plastbitar som den amerikanska flaggan legat insvept i. Astronauterna som skulle införskaffa artefakterna skulle få enbart åtta minuter på sig att avgöra vad som skulle tas med tillbaka till jorden och vad som skulle lämnas kvar.
– Det finns öppna frågor om vem som egentligen ansvarar för kulturarvet i rymden eftersom vår vanliga lagstiftning inte gäller där. Detta innebär att det är inte helt lätt att reglera vad man får och inte får eller bör göra med de lämningarna som flyger runt jorden eller som finns på månen, säger Cornelius Holtorf.
Landningsplatsen för Apollo 11 uppfyller de amerikanska kriterierna för en historisk plats, men NASA:s advokater påvisade också att astronauternas tilltag på platsen skulle kunna ses som att de gjorde anspråk på USA:s suveränitet. Projektet lades ned.
– Det är även oklart precis hur man ska tänka etiskt kring frågan vem som äger detta kulturarvet och vems intressen bör tillgodoses. Arkeologi har generellt många komplexa politiska och etiska frågor att förhålla sig till, det här är bara ännu ett område där detta visar sig, säger Cornelius Holtorf.
För mänsklighetens historia har Neil Armstrongs fotavtryck på månen lika stor betydelse som de 3,6 miljoner år fotspåren i Tanzanias vulkaniska aska. Fotspåret lämnades där av någon av våra förfäder som faktiskt gick upprätt. Fotspåren i Tanzania riskerar dock att försvinna på grund av väder, vind och mänsklig aktivitet. För Neil Armstrongs fotspår skulle det bara behövas en missriktad landfarkost som kör omkring på fel ställe. Alice Gorman menar därför att vi bör tänka efter noga över vilka våra nästa steg ut i kosmos ska bli.
Anna Härdig
Kommunikatör, Västarvet
Artikeln är sedan tidigare publicerad i Populär Astronomi.
I deras blogg finns för er som är intresserade flera artiklar som berör kopplingen mellan människa, historia, kulturarv och astronomins påverkan i våra materiella lämningar.
Här kan ni läsa mer: popularastronomi.se
Lägg till kommentar