Gamla fruktträd – levande historieberättare

Gammalt äppelträd
Gammalt äppelträd i Kulturreservatet Vallby Sörgården mellan Skövde och Töreboda. Foto: Erika Apelqvist

Jag tycker det är en fin tanke att bevara en gammal äppelsort – inte för att den är god eller fin, utan för att den har något att berätta.

I många äldre allmogemiljöer står gamla äppelträd kvar från en annan tid. Ibland är frukterna sura och ingen vet längre vem som en gång planterade dem eller hur det gick till. Eftersom äppelsorterna hör ihop med platsen är det viktigt att de får leva vidare och ge framtida generationer möjlighet att uppleva dåtidens traditioner och smaker. Även oätlig frukt var värdefull – om inte annat som grismat!

Suraplar och sötäpplen

Fram till mitten av 1800-talet dominerade den extensiva fruktodlingen i Sverige. Enstaka äppelträd kunde stå planterade i kålgården eller på kryddtäppan. Böndernas träd kunde ibland vara ympade med ädla sorter, men ofta fick en kärnsådd vara god nog. De delades in i suraplar och sötäpplen och fick ofta namn som syftade på smaken, som Sötan, Möran, Beskan eller Kriskan.

All frukt, även fallfrukt togs tillvara och de oätliga sorterna användes i annat fall som foder till grisarna, det viktiga var att trädet var bördigt och gav gott om frukt.

vildapel
Illustration: Erika Apelqvist 2017.

Växte i stenrösen

Många fruktträd fanns också spridda ute i markerna, ofta i stenrösen där de kunnat rota sig och samtidigt fått skydd mot klövar och mular tack vare stenarna. Att låta fruktträd växa på platser där inte mycket annat går att odla var ett sätt att ta tillvara resurser och ett sätt att säkra upp för det dagliga brödet. De sura frukterna torkades på ollor, en slags flätad torklåda som sattes in i ugnen efter brödbaket, för att på så sätt bli hållbara och lite mindre sura. Av den torkade frukten kokades sedan äppelsoppa.

Aplar och äppelträd

Aplar som står ute i markerna kan vara av arten Malus sylvestris, men lika väl kan det vara kärnsådder av olika äppelsorter som spridits med hjälp av djur. Äppelträd (Malus domestica) och vildapel (Malus sylvestris) vara svåra att skilja på. Vildapel räknas som en inhemsk art, men
eftersom den länge använts som ympunderlag kan stora gamla träd vara en rest efter odling och ympstället kan ibland synas som en vall runt trädets stam.

Även smaken kan vägleda, eftersom fröstammar oftast har små, hårda och sura frukter, medan förädlade sorter har vackra, symmetriska
och goda äpplen.

Astrakan2
En gammal astrakan som fortfarande ger gott om frukt. Foto: Erika Apelqvist 2016.

Levande historieberättare

Kulturreservat har en viktig pedagogisk funktion när det gäller äldre kulturmiljöer. De har i uppdrag att ge besökare upplevelser och kunskaper om historia och om samspelet mellan människan och naturen. Gamla fruktträd utgör exempel på ett biologiskt kulturarv som kan förmedla både historiska skeenden och samhällets framväxt och blir därför viktiga att bevara.

Erika Apelqvist
Kulturvårdare

Kommentera