Gör kvinnors historia permanent!

Eva Bonde. Foto: Anna Moberg
Foto: Anna Moberg

Kvinnors synlighet i historien har blivit ett hett ämne.

Flertalet museer har under de senaste åren stoltserat med utställningar, visningar och guidade turer där kvinnorna lyfts fram. Och visst är det fantastiskt med alla dessa historiska kvinnor som äntligen syns! Det skapar tidningsrubriker och en kan nästan se framför sig hur diverse museistyrelser klappar varandra på axeln för väl uppvisat genustänk.

Tyvärr är flertalet av dessa utställningar, visningar och guidade turer tillfälliga fenomen som inte lämnar några spår i de permanenta utställningarna. Och en tillfällig utställning, oavsett hur bra den är, kan aldrig uppväga bristerna i den permanenta, museets kärna och innersta väsen. Det är här kvinnorna måste lyftas fram, det är här genusperspektivet måste vara tydligt.

I de permanenta utställningarna är det i många fall fortfarande den manliga historieskrivningen som dominerar. Om eller när kvinnorna syns är det allt för ofta som en sidokommentar eller ett bihang till den befintliga berättelsen – det historikern Yvonne Hirdman kallar ”och:ets historia”. En berättelse om arbetarrörelsens historia får till exempel ett tillägg som heter ”Kvinnorna och arbetarrörelsen”. Att lyfta fram kvinnor på detta sätt får närmast motsatt effekt då det befäster uppfattningen om kvinnor som en marginaliserad och oväsentlig del av historien snarare än att integrera dem i den.

Nu handlar inte detta inlägg om att klanka ner på landets museiarbetande. Många museer har kreativa, engagerade och oerhört kunniga medarbetare med ambitioner att arbeta med både genus- och mångfaldsperspektiv, men det verkar oerhört problematiskt att få arbetet att verkligen ta fart. Stora museer är ökänt trögrodda institutioner. Beslutskedjan är oftast milslång och sträcker sig över flera olika avdelningar. Eventuella ändringar i en permanent utställning måste stötas och blötas av pedagoger, intendenter, ledning och styrelse med flera, och det är inte konstigt om entusiasmen och ambitionen kommer av sig undervägs. Här måste ske en förändring. Annars kommer allt vårt prat om genusperspektiv, alla utredningar, panelsamtal, medarbetarutbildningar och blogginlägg vara förgäves.

Så, kära museer. Tiden för tillfälliga utställningar är över. Gör kvinnorna till en permanent del av er berättelse!

Eva Bonde,

Chefredaktör för Historiskan, Sveriges första kvinnohistoriska tidning

Vill du veta mer om Historiskan? Ett tips är att besöka Historiskans webbplats.

Du kan förstås också följa Historiskan via sociala medier:

facebook.com/historiskan

instagram.com/historiskan

twitter.com/historiskan

Kommentera