Historia, hållbarhet och High Chaparral – om framtidens kulturarv med Cornelius Holtorf

Cornelius Holtorf. Foto: Linnéuniversitetet
Foto: Linnéuniversitetet

Natur- och kulturarv förknippas oftast med då, ibland med nu, och bara sällan med framtiden. Men det kan Cornelius Holtorf, nyutnämnd UNESCO-professor i Heritage Futures, komma att ändra på.

Cornelius Holtorf är professor i arkeologi vid Linnéuniversitetet och leder forskarskolan GRASCA. Och sedan sommaren 2017 är han dessutom nyutnämnd UNESCO-professor i vad som kallas Heritage Futures – som sysslar med framtidsfrågor i relation till natur- och kulturarvet.

Vi tar det en gång till; framtidsfrågor i relation till natur- och kulturarvet. Det låter inte bara viktigt, utan gjorde oss upp över öronen intresserade av att få veta mer. Så vi ställde några frågor till honom för att låta honom utveckla sina tankar.

Hur skulle du definiera kulturarv ur en mer generell synvinkel?

– För mig är det viktigt vad kulturarvet gör i vårt nutida samhälle. Man skulle kunna säga att jag har ett funktionellt perspektiv på kulturarvet. Kulturarv definierar jag som vad som påminner oss om det mänskliga förflutna. Det kan vara mycket!

Vad ser du för kopplingar mellan kulturarv och en hållbar samhällsutveckling?

– En viktig aspekt av hållbarhet som inte ofta pratas om är den mänskliga förmågan att kunna hantera förändring och förlust. Samhällen är hållbara när de klarar av förändringar, även drastiska förändringar. Jag tycker att kulturarv kan vara viktigt i utvecklingen av den förmågan eftersom kulturarv kan bli förstört och vi kan se ganska omedelbart att inget stannar som det var. Varje kulturarv tillhör många tidsperioder och speglar allt möjligt som hände under olika tider, även i vår egen tid. Den aspekten bör diskuteras mer i relation till de förstöringar av kulturarvet som skedde nyss i Syrien och på andra ställen i mellanöstern. Se även min blogg här (obs. öppnas i nytt fönster) >>
Den texten handlar mycket om framtiden också faktiskt!

Kan du säga ett kulturarv; en plats, ett föremål eller liknande som betyder mycket för dig?    

– Som med alla människor finns det platser där jag har minnen som är viktiga för mig, samt föremål som jag associerar människor och upplevelser med; de är mitt kulturarv. Till exempel finns huset med omgivningen i byn Sieglar, nära Bonn i Tyskland, där jag har mina äldsta minnen som barn.  Hemma har jag också några leksaker som min far hade som barn.

Jag gillar väldigt mycket fiktivt kulturarv som påminner vissa människor om något i det förflutna som aldrig hände. I Roswell, New México, USA, till exempel, tror vissa att en utomjordisk farkost kraschlandade för länge sedan. Jag besökte platsen och museet för några år sedan och tyckte det var väldigt intressant ur ett professionellt perspektiv.

Mer personligt är mitt minne av att min far berättade för oss barn att rök som vi ibland kunde se stiga upp från en kulle i landskapet orsakades av en aktiv vulkan som låg där. Jag tänker fortfarande ibland på den där vulkanen, “Holmüs” som platsen hette, men som egentligen bara var ett fält med kossor där bonden ibland tände en eld. Det är helt underbart tycker jag med den typen kulturarv, som finns bara för vissa människor, men på ett alldeles speciellt sätt. Det skulle vara häftigt att lämna efter sig något liknande – om det nu inte kan bli en landningsplats för utomjordingar…

Finns det något kulturarv i Västsverige som du har en särskild relation till?

– Jag bodde ett år i Göteborg i slutet av 1990-talet och tycker om hela innerstaden väldigt mycket, särskilt promenaden längst vattnet vid operan – det har faktiskt blivit ännu bättre efter all ombygganation de senaste åren.

Jag publicerade för några år senare en artikel om arkeologen Vilhelm Ekman och hur han dog under en dös på Orust för mer än 100 år sedan. Den historien gillar jag, även om den är sorglig också. Platsen har inget med framtiden att göra, däremot med minnen.

Räknas Värnamo till Västsverige? Jag tycker att High Chaparral är ett häftigt kulturarv också. Här minns människor från alla delar av samhället inte bara Amerikas vilda västern, men även 1970-talets TV-program. Jag känner ingen annan kulturarvsplats där många besökare – och inte alls bara barn – kommer utklädda och ser sig som del av berättelsen så mycket som på High Chaparral. Det tycker jag om och jag åkte dit varje år när barnen var små.

Du har sysslat mycket med frågan om hur vi kommunicerar med framtiden i kulturarvssammanhang. Vad innebär det?

– Att kommunicera med framtiden innebär att berätta något på så sätt att vi kan tro att människor i framtiden kommer att förstå vad vi menar. Ett konkret exempel där det är viktigt är kunskap om slutförvaret av kärnavfall som företaget SKB ska kommunicera till människor om 100,000 år. Vi har jobbat tillsammans med dem kring denna fråga!

Varför är det viktigt att fundera över om kulturarvsföremål och om platser eller företeelser är värda att bevaras eller inte?

– Därför att det kräver stora statliga resurser att vårda och bevara kulturarvet. Om det inte anses tillföra tillräckligt med samhällsnytta framöver är de statliga resurserna bättre använda på annat håll, till exempel inom sjukvård och utbildning.

 

Kommentera