Kulturarv, platser och identitet

Coin_Antelid

För mig är kulturarvsbegreppet ofta kopplat till platser. Platser där händelser har utspelat sig och där jag som arkeolog är med och gräver fram kunskap om dessa händelser. Jag tänker ofta att det finns många likheter mellan att lära känna en plats och att lära känna en person. De händelser som utspelat sig på platsen är något som präglar platsen idag. Man skulle kunna säga att det är en del av platsens identitet på samma sätt som en persons identitet är präglad av det som hen upplevt i det förflutna.

När jag som arkeolog eller kulturarvsintresserad besöker en plats får jag först en ytlig relation till platsen. Jag ser hur den ser ut och får en känsla för om jag tycker att den verkar trevlig eller om det är något som jag inte tycker om med platsen.

När jag har lärt mig mer om platsen och vet vad som utspelat sig där innan får jag såklart en annan förståelse för den. Jag kan relatera nuet till dåtiden och får förklaringar till vissa saker som jag kanske inte förstod med platsen innan. Jag får därmed en djupare relation till platsen och jag känner att jag lär känna den mer och mer. Om jag lär känna flera platser i samma område så kanske jag till och med känner mig mer hemma i området än jag gjorde tidigare.

Ju fler platsrelationer jag får i ett område desto tryggare och bekvämare känner jag mig kanske där. En annan effekt av att jag lär känna en plats och ett område på ett djupare plan är att min identitet antagligen påverkas. På samma sätt som jag identifierar mig med människor som jag lär känna så identifierar jag mig med platser som jag får en relation till.

Relationen mellan människor och platser

Kulturarvet kan i detta relationsbyggande mellan människor och platser spela en mer aktiv roll än det gör idag. Istället för att fungera som passiva besöksobjekt kan kulturmiljöer användas aktivt för att skapa samhörighet mellan människor som bor i ett område och platserna där.

I en tid där det blir allt vanligare att flytta och byta boplats ofta så har kulturarvet en allt viktigare roll att spela i integrationen mellan människor och platser. Relationsskapande aktiviteter mellan människor och platser i grupp har även en positiv bieffekt då det även leder till att människor skapar relationer till varandra med platsen som gemensam nämnare och brygga över generations- och kulturgränser.

Excavation_Antelid

Från det lokala till det globala

För ett par år sedan var jag med om ett typexempel på hur ett möte på en plats kan överbrygga till synes oövervinnerliga skillnader. Jag var då projektledare för ett projekt i Ale kommun som hette “Vems historia?”. Projektet gick ut på att låta en grupp nyanlända ungdomar utföra en mindre arkeologisk utgrävning och förmedla de nya kunskaperna om platsen i en utställning.

I gruppen av nyanlända fanns pojkar och flickor i 16 till 20-årsåldern från bland annat Afghanistan, Thailand, Somalia och Palestina. Utgrävningen genomfördes i direkt anslutning till ett torp i Nödinge. Under projektets gång fick vi kontakt med en man i 70-årsåldern som var född och uppväxt i torpet på 1930-talet och vi bestämde oss för att bjuda in honom till gruppen för att berätta om hur det var att växa upp där.

Inför mötet hade antagligen inte någon trott att ungdomarna från vitt skilda delar av världen skulle ha någon gemensam nämnare med en äldre man från Nödinge. Men när mannen började berätta om sin vardag i torpet på 1930-talet visade det sig att flera av ungdomarna började känna igen fenomen och förhållanden från sin egen uppväxtmiljö. Precis som flera av deras mammor hade mannens mor bakat bröd i en vedeldad ugn och precis som de hade mannen varit tvungen att cykla eller gå långa sträckor varje dag för att införskaffa färska råvaror eftersom det inte fanns kylskåp i hemmet.

Det visade sig, i samtalet mellan mannen och ungdomarna, att de hade många gemensamma upplevelser att relatera till, men allt började med att de möttes över en plats de båda hade skapat en relation till på olika sätt.

Lokal tillgänglighet och delaktighet

Denna erfarenhet har präglat mig och lett till att jag nu fått vara med om att starta upp projektet “ASK – Det tillgängliga kulturarvet” som är ett samarbete mellan Ale, Stenungsund och Kungälv med stöd av Göteborgsregionen. Projektet syfte är att inkludera fler grupper i arbetet med det lokala kulturarvet för att bland annat öka delaktigheten i lokalsamhället. Min förhoppning är att projekt som detta kommer leda till en omvärdering av vad kulturarv kan användas till och hur kulturarv kan spela en mer aktiv roll i samhällsutvecklingen.

Andreas Antelid, Projektledare

Följ gärna projektet “ASK – Det tillgängliga kulturarvet” på sociala medier:

Facebook: https://www.facebook.com/dettillgangligakulturarvet/
Instagram: @dettillgangligakulturarvet

Kommentera