Rabarber och potatis – ett odlat kulturarv

bild1
Rabarberplantorna i den fd gästgivaregårdens trädgård, foto Erika Apelqvist.

Efter en lång vinter och i takt med att snön smälter bort, gör sig den ackumulerade kraften nere i jorden redo att skjuta upp nya skott, blad och stänglar. I vår trädgård spränger rabarberplantorna bokstavligt talat upp år efter år och jag förundras över deras friskhet och härdighet.

Trots att vi vare sig gödslat eller delat plantorna en endaste gång sedan vi flyttade hit 1984 har de troget gett oss mängder av saft, paj och kräm varje år. Trädgården tillhör byns före detta gästgivaregård och var från början en nyttoträdgård där det ätbara dominerade. Jag har fått berättat för mig om potatisbullarna som serverades på gästis. Många av de äldre i byn minns serveringen som stängde samma år som jag föddes – 1974.

bild2
Flygbild över Värsås kyrkby 1930-tal, Värsås hembygdsförenings bildarkiv. Flygfotot visar att potatisodling dominerade gästgiveriets trädgård på 1930-talet

På flygbilden från 1930-talet syns tydliga potatisrader och en stor vedhög på platsen som idag är vår trädgård – alltså en odlingsyta i första hand. En handskriven lapp från gästgivaren berättar att de första fruktträden planterades 1933 och frågan är om rabarbern är lika gammal som fruktträden eller ännu äldre, för i Sverige har det odlats rabarber i de flesta trädgårdar sedan början av 1900-talet. Då blev det nämligen lättare och billigare att få tag på socker.

bild3

bild4
Flygbilder över Värsås från 1950-talet. Bildkälla: www.arkivdigital.se

Apropå potatisland, så blev det uppenbart för mig hur det folkliga potatisodlandet har förändrats under min egen livstid. När jag för några veckor sedan var på hembygdsföreningens årsmöte visades ett bildspel, med just flygbilder över vår bygd och mönstret var tydligt. Nybyggda villor och hus ploppade upp på gärdena runt den ursprungliga kyrkbyn med början på femtiotalet. Det ena bostadsområdet efter det andra har sedan dess växt fram, ungefär fram till nittiotalet, då det avstannade.

Alla hade potatisland

Men det som slog mig under bildvisningen var att alla hade potatisland. Inte små land i något av trädgårdens hörn, utan den fårade jorden upptog ganska stora ytor i princip alla de nyanlagda villaträdgårdarna. Potatis var något som alla odlade. Även vi själva. Jag minns mina föräldrars ansats att bevara de trädgårdsland som fanns och just potatislandet var det sista som lades igen någon gång i slutet på åttiotalet.

Potatis är ett odlat kulturarv som går tillbaka till tiden då Sverige räknades som ett fattigt land. Idag syns möjligen ett par pallkragar med spirande potatisblast i midsommartid.

bild5
Illustration av Tomas Nilsson 2018

Läs om bevarandesorter av potatis på Jordbruksverkets hemsida eller på www.nordgen.org/sesto. En bevarandesort är en lantsort eller en ovanlig sort som har odlats länge i Sverige och som är naturligt anpassad till att odlas i Sverige. Och om någon är intresserad av att odla gamla sorter i sin trädgård och på så vis bidra till att bevara en, i många fall, hundraårig odlingstradition, går det att beställa utsädespotatis från https://shop.nordgen.org.

Erika Apelqvist – kulturvårdare

 

Kommentera