Det var bättre förr!

Fotografering 1895 - 1905
Foto: Anna Florén

Ja! Eller….? Under slutet av 1800-talet levde vi i en liten värld med vardagliga bekymmer. Då bodde fortfarande mer än 80 % av landets befolkning på landsbygden. De nyheter som nådde en kanske kom från prästen i kyrkan på söndagen. Vi levde ett enklare liv där vi behövde bekymra oss om hur vi skulle få mat på bordet eller ved till vintern. Idag är vi hela tiden uppkopplade och blir uppdaterade med nyheter från världens alla hörn. Vi börjar dagen med att skrolla igenom nyhetsflödet och se: terrordåd i Afghanistan, översvämning i Italien och skogsbränder i Kalifornien.

Då, i slutet av 1800-talet, började man dagen tidigt med att gå ut i ladugården och mjölka korna, sen tog man sin yxa och högg lite ved. Yxan slant och satte sig i benet som blev inflammerat. Jaha, nu då? Ingen mobiltelefon som kan ringa efter ambulans utan det blir hästskjuts till tågstationen för att ta tåget in till sjukhuset. Väl på sjukhuset finns det ingen antibiotika och benet måste till slut amputeras. Livet på gården måste fortsätta men blir svårt med en sådant handikapp, det blir fattigstugan.

Gårdens åkrar är små och kantade av stenmurar och öppna diken. Ängar och betesmarker är fulla med blommande örter som drar till sig insekter. Det är förvisso vackert, i alla fall med våra nutida ögon, men helt krasst blir det sällan något överskott över för avsalu som det går att tjäna pengar på. Men vad behövs pengarna till? Tanken är att sönerna ska driva gården vidare, döttrarna ska giftas bort och hamna på andra gårdar. Möjlighet till högre utbildning var få förunnat. Istället var det arbete med händerna som drog in levebrödet. Med fantastiska skickligheter i hantverk och kunskaper om hur omgivningen fungerade som bieffekt, ett immateriellt kulturarv.

Idag behöver vi inte kunna timra ett hus, men vi har möjlighet att göra det som en hobby för att vi sparat lite pengar vi kan använda för att gå en kurs på vår semester. Kropparna slets mer förr i och med dåliga arbetsförhållanden och tungt arbete, idag är vi för stillasittande istället vilket leder till andra skador. Så var det egentligen bättre förr? Och när är förr, förresten? Är det före 2018 års sommar, den torraste sommaren sedan vi började räkna? Eller var det före 2001 då det fortfarande krävdes skicklighet och uthållighet att levla i World of Warcraft? Eller före det glada 1950-talet? Eller före 1600-talets krig som härjade Europa? Eller kanske före år 536? Forskare har nyligen kommit fram till att detta år var det värsta för mänskligheten då en vulkan på Island spydde sin aska över hela norra hemisfären vilket medförde år av missväxt, svält och sjukdomar.

Tekniken har gjort att vi idag bland annat kan producera mycket mat, och vi kan resa långt och snabbt med en biljett som vi kan beställa minuterna innan med några knapptryckningar. De smarta telefonerna ger oss nyheter om krig och terror som det innan Krimkriget på 1850-talet inte rapporterades om. Gör det världen idag sämre? Eller är det bara att vi är mer medvetna om eländigheter som svält och skövling av regnskog?

Naturen och klimatet var bättre förr innan industrialismen gjorde att biodiversiteten minskade och växthusgaserna ökade. Men den har bidragit med en otrolig massa ny teknik och kunskap vilket lett till bättre levnadsstandard, längre medellivslängd, säkrare förlossningar och uppväxt. Statistiskt räknat i alla fall. Risken att dö i en naturkatastrof, hamna i krig eller underkastas en diktatur är mindre än någonsin. Däremot var kanske framtidstron och synen på tillvaron bättre förr.

Samtidigt – idag har vi möjligheten att själva välja vad vi vill utbilda oss till och vem vi eventuellt vill gifta oss med, vad vi vill äta, och vi har möjlighet att träffa människor över hela världen. Blir vi lyckligare av all denna information, alla dessa val? Eller blir vi bara stressade över att det finns så mycket som är dåligt i världen eller varför jag inte får så många likes på senaste inlägget? Om vi använder all den information, teknik och alla möjligheter vi har till att ta hand om vår jord och varandra så är det nog inte så dåligt idag ändå.

Robin Eriksson, landskapsantikvarie på kulturmiljöenheten i Västarvet

Kommentera