Se mig! Hör mig! – om projektet Jämlik kultur

Lodose8_blogg

Du är 10 år och ska på klassresa till Lödöse museum med resten av klassen och parallellklassen. Ni är 50 elever som har åkt buss med ryggsäckarna fullastade med mackor och frukt. Redan i bussen knyter det sig i magen på dig. Vart ska vi? Allt känns osäkert. Lite farligt… Du är 10 år och har ADHD och AST, en variant av autism som gör att du behöver förberedas med tydliga instruktioner i steg och bilder. Ibland, som på klassutflykter, går inte det. Vilket museum lägger upp bilder på sin reception? Eller sin toalett?

Det känns som om det kokar i ditt huvud. Väl framme på museet möter du och din klass en kvinna klädd i medeltida kläder. Åtminstone påstår hon det när en av dina klasskompisar frågar henne. Ni instrueras att hänga av er era kläder och gå in i utställningen. Lysrören surrar och ger ifrån sig ett svirrande ljud. Någonstans brusar en toalett. Bruset och svirret blir till myror i huvudet. Kvinnan i medeltidskläderna börjar prata. Myrstacken i huvudet sprider sig ut armarna. Du ställer dig längst bak och börjar pilla på ett föremål som sticker ut ur väggen. Läraren föser dig mot de andra barnen. Lyssna nu! Myrstacken i armarna sprider sig till benen. De går iväg av sig själv. Det finns ett rum till där borta! Du går iväg för att kolla. När detta har upprepats några gånger är tålamodet slut. Du får sitta med en av lärarna på en bänk utanför. Att gå på museum är inte kul alls!

Om du hade blivit förberedd med foton på museet, alla rummen och de som jobbar där hade det inte känts fullt så osäkert. En karta över huset med landmärken som är lätta att känna igen. Ett bildschema över besöket när man kommer fram skapar struktur och överblick och därmed trygghet. Myrstacken i kroppen kommer alltid att finnas, men om man skapar överblick är den lättare att ta kontroll över. Ett rum med sensoriska hjälpmedel ger ”myrstacken” en chans att lugna ner sig.

Taktila föremål, symboler och enkla filmer gör det enklare att ta till sig information.

Jag vill ge dig mer

Du är 16 år men kan inte prata. Inte med ord i alla fall. Du är här på besök med din klass där alla har olika funktionsförutsättningar. Ni har gått igenom noga med bilder hur museet ser ut. Jag har klätt mig i mina arbetskläder; medeltida särk och överklänning, hatt och slöja. Vi tittar på modellen över det medeltida Lödöse i utställningen.

Dina klasskompisar kommer med frågor och kommentarer. Hör du mig? Jag vet inte, men jag håller fram föremålen jag visar så att du ska se dem. Efteråt skriver dina klasskompisar med gåspenna. Dina händer är krökta och kan inte hålla i pennan. Din assistent rullar fram din stol till bordet och skriver ditt namn med gåspennan. Ser du? Jag vet inte. Men ditt namn! Ditt namn är uråldrigt och kungligt. Jag berättar för dig och för gruppen att många vikingahövdingar och medeltida kungar burit ditt namn. Då hör du mig! Plötsligt lyser du upp och viftar med händerna. Vi får ögonkontakt och plötsligt talar vi ordlöst samma språk. Ett uråldrigt namn och en historia blev en bro över ordlösheten. Och jag vill ge dig mer! Jag vill att du också ska kunna känna att du har provat ett medeltida hantverk. Och visst finns det sätt. Teknik att utveckla. Det är mitt mål.

Jag vill skapa en plats för dig

Du är 15 år och bor ett stenkast från museet. Du brukade gå dit med din assistent flera gånger i veckan för att läsa böcker på biblioteket, färglägga vapensköldar och titta på svärdet i utställningen. Du älskade att vara här, men nu vill du inte mer. Ljuden av folk som köper fika, stänger dörrar och pratar är svåra att stå ut med. Du har superhörsel och kan inte filtrera bort bakgrundsljud. När någon skrapar med en stol känns det som att stolen skrapar direkt mot din hud. Vid ditt sista besök kom en skolklass. Du fick panik av ljuden och den plötsliga närvaron av andra människor. Det oförutsägbara i andra människors rörelser. Att inte veta vad de ska ta sig till skrämmer dig till panik. Du springer ut och bort.

Jag vill se dig här igen. På museet i lugn ro pysslande och bläddrande i böcker som förr. Vår vanliga miljö i museet och biblioteket är för svår. Jag förstår det. Jag vill skapa en plats för dig och dina vänner att njuta av kultur här hos oss.

Unga med NPF blir hemma

Barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (förkortat NPF) finns överallt. Deras svårigheter syns inte alltid utanpå. Ett uppskruvat beteende, en röst som pratar högt och forcerat, händer som viftar, sociala regler som bryts kan bero på en oförmåga att fungera som de flesta andra. Många familjer som har barn med NPF blir sittande hemma på helger och lov. Orkar inte möta samhällets fördomar. För vissa kan det vara nästintill meningslöst att gå på museum eftersom man processar information på ett annorlunda sätt än de som utställningen är byggd för. För skolorna blir det en extra utmaning att ta med en elev med speciella behov på museibesök.

Jämlik kultur

Projektet Jämlik kultur är ett samarbetsprojekt mellan Lödöse museum/Västarvet, Lilla Edets kommun och föreningen Attention. Information i och fysisk utformning av vårt samhälle är anpassat efter folk som fungerar ”vanligt”. Projektet går ut på att skapa en miljö och en museipedagogik som är lättillgänglig för barn och unga med NPF och intellektuella funktionsnedsättningar.

Vi kommer att ta fram ett sensoriskt rum med anpassad information i form texter, bilder, taktila ytor och filmer. Rummet kommer att vara utformat för att inte överlasta syn, hörsel, lukt eller liknande. Det ska fungera som en trygg plats att påbörja ett musei- eller biblioteksbesök dör man kan orientera sig med hjälp av en karta, få överblick med hjälp av bildschema och ”känna in” miljön. Man kan även återvända dit för att minska ner tiden ute i museihallen/biblioteket om den miljön är för krävande. För dem som inte klarar av att vistas ute i biblioteket eller museihallen alls utan att må dåligt ska det sensoriska rummet ge en fin kulturell upplevelse.

Vi vill ha med alla!

I projektet Jämlik kultur arbetar vi tillsammans med expertgrupper som består av lärare från särskolor och SU-grupper, föräldrar och barn med NPF. Idén till projektet kom till tack vare lärare och elever på en skola/boende i Lödöse för ungdomar med olika typer av intellektuella funktionsförutsättningar och autism. De besöker oss flera gånger i veckan, men några av ungdomarna kan inte följa med eftersom miljön sätter upp hinder. Det vill vi ändra på! Vi vill att alla ska kunna ta del av vårt kulturutbud. Vi vill erbjuda en jämlik kultur!

Marie Jonasson Schmidt,
pedagog på Lödöse museum

Klicka här för att läsa mer om projektet Jämlik kultur på Lödöse museum.

1 kommentar

  1. Lotta Backman säger:Svara

    Så fint beskrivet och så viktigt!

Kommentera