Hållbar platsutveckling i praktiken

Hållbar platsutveckling i praktiken

I många år har det talats om att sätta kommuner, orter och platser på kartan. Det innebär att man av olika skäl vill ta plats i människors medvetande och skapa positiva signaler för exempelvis ökad inflyttning till kommunen eller att man vill förknippas med begrepp som innovation och framtidsmöjligheter. Och inte sällan finns det en stor potential mitt framför näsan på oss, natur- och kulturarvet tillsammans med den långsiktiga satsningen på kunskapsbyggande verksamheter.

Kulturarvet är en av de främsta anledningarna för dagens internationella turister; vem skulle inte vilja besöka Machu Picchu, Kölnerdomen eller den kinesiska muren? Alla typiska exempel på platser som årligen lockar hundratusentals besökare.

En medeltida metropol

Men alla orter kan ju inte skylta med världskända monument eller en spektakulär historia. Eller? Ibland kanske det faktiskt räcker att gräva där man står. Som man bokstavligt talat gjorde i Lödöse, en mindre ort i Lilla Edets kommun, där de arkeologiska utgrävningarna i början av 1900-talet så småningom kunnat belägga att en av Sveriges största medeltida städer låg begravd under jorden.

Fynden i de nästan fem meter djupa kulturlagren har inte bara kunnat visa på en viktig historisk plats – utan också en viktig handelsstad med internationella kontakter med både handelsmän från den tyska Hansan och medeltida pilgrimer från olika delar Europa. Numera finns ett stort museum i Lödöse som inte bara årligen lockar tusentals turister utan också skolklasser från stora delar av Västra Götaland.

Gammalt möter nytt

Ett tidsmässigt mer nära exempel är Trollhättan – där den industriella produktionen ligger till grund för Innovatum Science Center, vars verksamhet också fungerar som nav för ett industrihistoriskt nätverk. Här finns också fall- och slussområdet och den kulturminnesmärkta kraftstationen Olidan, platser som binds ihop av ett naturreservat med undersköna vandringsleder.

Samtidigt har man lyckats skapa populära samtida kulturella mötesplatser som N3 – en smältdegel för ung kultur, Aurora Chamber Music – en högkvalitativ festival för klassisk musik, en riksintressant och inte sällan utmanande konsthall och Trollhättans poesifestival – en Sveriges mest levande litteraturscener. Men satsningen sträcker sig också till ett nyrenoverat stadsbibliotek med rik programverksamhet och tematiska lekplatser för barn.

Ett annat, mer konkret nedslag, är Inredia i Tibro – där den lokala hantverkstraditionen ligger till grund för ett spännande kulturhus med fokus på inredning och design. En liknande utveckling har skett med huset Amiralen i Nossebro lyckats gå från bryggeri och senare övergiven municipalbyggnad till en nu levande mötesplats med utrymme för såväl konstgalleri som olika näringsverksamheter. Och för närvarande händer det mycket intressant på Ringön i Göteborg

Att en kreativ mix mellan gammalt och nytt är en förutsättning för en positiv samhällsutveckling är också ett internationellt perspektiv.

En hållbar utveckling innebär att traditioner och innovationer går hand i hand, berättar Dr. Jordi Tresserras Juan, från Universitat de Barcelona, under en presentation på den europeiska konferensen Intangible Heritage – Sustainable and Responsible Tourism Development i Guimarâes i Portugal i slutet av september 2016.

Unika värden skapar unika möjligheter

Det krävs både kunskap och förståelse för att lyckas med hållbar platsutveckling men också en insikt om hur mekanismerna i modernt varumärkesbyggande fungerar. Det handlar om att både bevara och utveckla de unika historiska värdena och se vilka tidsmässiga och relevanta kopplingar som kan göras. För kanske är det precis i skärningspunkten mellan dåtid, nutid och framtid som vi kan fånga in det flyktiga begreppet platsens själ.

Samtidigt krävs det en förmåga att från politiskt håll uppmuntra det lokala engagemanget – men också den dynamiska kombinationen av både bredd och spets i verksamheterna.

Och handen på hjärtat – är det inte berättelserna och känslan av att vara en del av vår gemensamma historia som är det mest spännande, snarare än själva byggnaderna eller föremålen? Så nej, alla platser har inte ett Eiffeltorn – men alla har en historia att berätta.

Johan Lindblom,
Kommunikatör i Västarvet

Ps. Detta är det första inlägget i en serie om kulturarvet som drivkraft för hållbar utveckling. Du kan också klicka här för att läsa mer om hur Västarvet arbetar med utveckling och processtöd. Ds.

Kommentera